Det här med koppelträning

Jag har tänkt en del på det här med koppelträningen. Skurk har ju alltid dragit i kopplet, hela hans liv. Jag tycker själv att koppelträningen är bland det tråkigaste som finns, och därför har jag väl inte engagerat mig vidare i det. Under en kort period var jag duktig och höll igång, men då Skurk tillbringar halva sina dagar hos hundvakter, och ibland promenerar vi med sällskap som inte orkar vänta på koppeltränande ekipage, så det har väl mer eller mindre runnit ut i sanden.

Nu har vi dock varit tvungna att ta tag i koppelträningen i och med Skurks rehabilitering. Han MÅSTE skritta, och han får inte ta stöd av kopplet. Väldigt konkret, och jag har liksom inte ens tänkt tanken att det inte går. Han ska skritta, punkt slut liksom. Dessutom får han ju bara gå max 20 minuter, vilket är nog långt för både honom och mig att koncentrera oss på varandra. Jag skulle inte klara en timme just nu, och det tror jag inte han heller skulle göra!

Hur som helst! Det jag ville komma fram till, är att jag kanske har en anledning att ”klaga” lite, få lite förståelse typ. För kanske är det inte så konstigt att Skurk dragit i kopplet – han vill ju bort från besväret (stela muskler och ryggont) och han har uppfunnit ett eget sätt att gå i koppel. Han skrittar inte ens när han är lös, han travar alltid, eller galopperar ”Vad skönt!” tänke jag. Då kan jag skylla på det

- Men så kom jag på! Tänk om han faktiskt drog i kopplet först, just för att han är så aktiv och galen som han är – och sen har han fått ont under tiden, alltså belastat sig fel! Tänk om JAG påverkat honom!? Usch, hemska tanke! Jag har aldrig tänkt på friskvård och sånt där för hundar innan, det har inte intresserat mig ett dugg. Nu är det det enda jag tänker på, och det som jag tycker känns som absolut viktigast när man har hund, och speciellt om man tränar hårt. Allt detta med friskvård är lite som en djungel – lite svårt att förstå och hitta rätt i, men ack så viktigt. Och vilken tur att man alltid kan lära sig!

Vad vi gör nu för tiden

Ja vad gör vi? Vi tar det lugnt. Jag går i skolan om dagarna, och Skurk blir rastad av antingen farfar eller mamma/pappa på lunchen. Kommer hem runt 16.30 om dagarna, och då blir det en rastning till för min fina herre. Och så typ 1-2 rastningar till under kvällen då. Jag skriver rastning, för det känns då inte som någon promenad!

Måste säga att jag saknar promenaderna. Speciellt när det är fint väder och man är ledig! Det är skönt att komma ut regelbundet. Känner det nu, när jag inte har den rutinen.

Men det verkar inte gå någon nöd på Skurk! Inte än i alla fall Han sussar sött, får nåt ryck med leksakerna ibland förstås, men annars är det lugnt. Massagaapparaten har han börjat slappna av inför och uppskatta

VGW-bältet/selen är på gång! Tror att jag får det i helgen. Tobbes söta kusin har köpt det i Örebro åt mig, eftersom det var slut både här och i Stockholm! Koppelträningen går bra nu och han skrittar allt som oftast, men ibland är det skönt att ha en sån sele, och speciellt när han inte är med mig, utan med hundvakterna!

Idag har vi faktiskt gjort lite hjärngympa igen! Se nedan:

(Förresten är det ca 40 anmälda till onsdagens föreläsning och jag går inte back längre! Pratade med Maria i telefon idag och det känns jättebra. Ser fram emot det!)

Rullar vidare

Det rullar på, det rullar på. Skurks skrittande går framåt! Tycker att han blivit mycket mer lugn som hund. Kanske börjar han vänja sig? Han har inte gjort något alls de här dagarna, bara fått varva ner liksom. Imorgon tänkte jag börja lite smått med hjärngympa tänkte jag. Vi ska fixa till det där ”sitta fint”!

Var iväg till Arken Zoo här i stan innan jobbet. Det visade sig att VGW-bältet/selen som jag var på jakt efter just NU är på kampanj! Hur mer tur får man ha liksom Dock fanns inte Skurks storlek, så det har jag skickat husse på, som är i Stockholm i helgen för diverse ärenden, hihi. På tal om Stockholm så börjar hundvakteriet under praktiken börjar ordna upp sig också. Skönt!

Det som ligger närmast i tid just nu är nog föreläsningen som jag anordnar på onsdag! Maria Brandel kommer! Ojoj! Kommer bli väldigt spännande! Har inte fått in så många anmälningar som jag hoppats på än, men går i alla fall nätt och jämnt plus! Gissar att det kommer in många sista-minuten-anmälningar dock. Än är det några dagar kvar..

Jösses, jag är så speedad när jag jobbat kväll/natt på fritidsgården. (Jobbar 17.30-00.30 fredag och lördag denna helg) Pimplar kaffe som satan och kommer hem sent efter att man gått och hämtat Skurk och går hem igen efter jobbet. Man kommer inte i säng på några timmar typ. Har i alla fall roat mig med att kolla gamla videoklipp. Här är ett jag fastnade för, på min älskade Nickie, när hon och jag har freestyleuppvisning. Världens sötaste hund och min läromästare. Hon kommer alltid ha en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Hon är början på allt, på mitt hundliv och hundintresse!

Men matte..

”Men matteeee, snällaaa? Kollaaarå!”

Vi tränar på att ta det lugnt! Tro det eller ej, det går rätt bra!

Jobbigare än jag trott

..att tvinga sin hund att ligga i soffan hela dagen, att inte få svara på lekinviter, att inte kunna låta honom få springa fritt, att inte lägre kunna ligga i sängen och busa tillsammans.. Att han inte ens får vara på tomten eller umgås med Indra och Nicke, för då kan han inte ligga och vila.

Skurk är initiativtagaren som helt plötsligt ska få dissen för allt. Vad svårt att blev. Strypa hans livsglädje sådär – fast jag egentligen inte vill. Att gång på gång se hur han bygger upp förväntningar, som han sen inte får ta del av.

Och det är jobbigt att inse att han och jag inte kommer kunna vistas någon annanstans än hemma, för då stissar han upp sig. Inte ens hos hans hundvakt där Indra och Nickie bor. Vi kommer isolera oss och jag kommer tvingas se på hur min hunds livsglädje slocknar. Tungt och instängt.

Så känns det nu. Gode Gud, låt han bli frisk. Snart! Och hoppas att alla dagar känns bättre än idag, dag 1..

Vill bara sjunka genom jorden

Igår kväll när vi kom hem, så undrade jag var den där massageapparaten var. Efter diskussioner fram och tillbaka så visade det sig att den hamnat på bilens tak.. och där låg den ju inte kvar när vi kommit fram, så..

Ringde Strömsholm, och de var gulliga och gick ut och kollade på parkeringen, men utan vinst. Den kunde alltså ligga var som helst efter vägen. Nu idag var Tobbe på väg till Stockholm, och då åkte han förbi Strömsholm. Good news är att han hittade apparaten. Bad news är att den blivit påkörd och låg i flera delar, omöjlig att laga..

Har varit så himla ledsen och besviken idag. Har skämts nåt så otroligt! Jag har i alla fall beställt en ny åt Strömsholm nu, och den borde komma hem till mig på fredag senast. Kostade knappa 3000 kr, trodde nästan det skulle kosta det tiodubbla! TUR i oturen! Kanske beställer en till oss själva sen, man får hyra dem nämligen

Novafon MK-3

Känns som att man hänger på Strömsholm stup i kvarten. Stammisar liksom. Förutom det här med intraljudsapparaten fram och tillbaka, så var vi tvungna att ringa upp och kolla om vi kan gå tävlingslydnadskursen hos Klickerklok om en vecka. Det kunde vi inte. Väldigt trist måste jag säga… Känns som att vi aldrig får komma framåt!

Dessutom hittar jag inte fakuran till den dyra muskelavslappnande medicinen – slarvmaja! Och så måste jag antagligen ringa en gång till idag och kolla om de skickat hit receptet för Skurks nya Rimadyl. Och så måste jag byta tid för rehabbesöken. Och musten har gått ur mig. Lov är dåligt, för då gör man inget vettigt. Man sover och går ner sig och har tid att tänka på saker man inte borde. Måste rycka upp mig, jag vet! Men just nu orkar jag inte

Strömsholm nr 4 – Rehabbesök

Idag fick vi träffa Lotta på Strömsholms rehab. Det blev en stunds samtal där jag fick mycket konkreta råd och träningsupplägg. Kort och gott börjar vi om på noll, från scratch. Hans kropp ska byggas om på nytt, och kroppen ska arbeta på rätt sätt!  Hur gör vi då det?

• Massage ca 40 min/dag
  Han fick massage idag med en sån där sak som jag tappat namnet på, haha. Vi fick i alla fall låna hem den och han ska masseras varje dag med den (upp till ca 20 min på varje sida).
• Treadmill 1 ggr/veckan
  Han fick dessutom vattentraska idag, och det är något som han ska fortsätta att göra en gång i veckan. Vi kommer alltså att återvända en gång i veckan till Strömsholm för att göra det. Det kostar, och det är inte närmast för oss (närmaste ligger ca 5 mil bort, och till Strömsholm är det ca 13 mil), men Strömsholm verkar kunniga och vi har redan börjat där. De har alla uppgifter och har sett honom så många gånger.
• Strikta koppelpromenader i skritt
  Tyvärr, Skurk! Du får ha det tråkigt ett tag framöver! Det han ska få i motionsväg är strikta koppelpromenader i enbart skritt (mycket viktigt!) och max 20 min om gången. Vi kan dock göra det lite roligare än så, med cavaletti, skritt i terräng/ris m.m. Att jobba/dra i backar kan vi lägga in senare. I sommar kan han antagligen få simma i sjön.
• Träning:
  Enbart psykisk träning samt apportträning t.ex; Att bära på saker under promenader.
• Till vardags:
  Inget bus med andra hundar och inget lösspringande. Han ska få vila och ta det lugnt, känna sig trygg på en plats hemma. Det är inte bra för honom att vara ”i standbyläge” och aldrig riktigt låta kroppen slappna av.  Det är tydligen typiskt för denna typ av hundar att aldrig riktigt slappna av, och att ”springa från problemet”, dvs aldrig vilja skritta eller arbeta med kroppen. De vill hellre skutta och liknande. Stämmer bra in på Skurk.

Detta är bara under en tillfällig period, och vi får se hur snabbt Skurk svarar på behandlingen, och så trappar vi upp därefter. Lotta tror att nästa vintersäsong, kanske vi kan få dra igen! Jag trodde knappt att det var möjligt, vågade inte riktigt tro det.. Men nu är det stenhård disciplin som gäller! Skurk fixar det nog rätt lätt egentligen, men jag.. Haha, det hänger verkligen på mig! Det kändes lite mustigt, det är mycket på en gång. Men det är bara att göra sitt bästa, för Skurks skull.
(Och nu tvivlar jag verkligen på praktiken! Hundvakteriet blev ju inte lättare nu.. Gaah!)

Om några veckor, närmare bestämt den 12 mars, ska vi tillbaks till Strömsholm, till Lennart har jag för mig. Blir eventuellt röntgen för att se hur ryggen och det där utvecklats.

.. To be continued!

Grönt kort!

Ikväll vågade jag mig på det gröna kortet.. Och jag klarade det, på första försöket!!! (Grönt kort för draghundstävlingar alltså.) Häääärligt!

Kände inte att pluggningen med CD-skivorna gav så mycket dock. Tog reda på all info själv istället. Hörde genom draghundsgruppen jag är med i på Facebook, att Örebro skulle ha en Grönt Kort-utbildning 1 april. Kanske ska jag försöka gå på den, bara för att hämta in mer kunskap liksom?

Nu har jag hur som helst längdskidor, dragutrustning och grönt kort. Fattas bara att betala in licensen… Och en smärtfri hund

Det där med att sitta fint (foto)

Fredagskvällstrixande! Håller på och lär in ”Sitt fint” för Indra och Skurk. Det går framåt, som synes! =)

 

Lately – Skidor, promenader och mys

I förrgår gjorde jag någonting som jag läääänge velat göra.. Jag tog en skidtur, en riktig skidtur! Söta Jennie i min klass var mitt ypperliga sällskap och vi tog först en vända på den stora åkern, och sedan tog vi ett varv i det belysta motionsspåret. Svetten rann om mig, mer och mer, i takt med att mörkret anlände. Jag var helt slut efteråt! En hel timme var vi ute och blandade klassiskt och skate. Underbart! Längtar till nästa tillfälle!

När jag kom hem från skidturen var jag vrålhungrig, supertörstig och supertrött. Vaknade nästa morgon med huvudvärk och yrsel och någon feberliknande känsla. Att jag nästan alltid lyckas bli sjuk efter första träningspasset efter ett uppehåll. Suck! Men det var värt det

Tyvärr var ingen hund med, vilket ju känns lite tråkigt.. Men när jag får ordning på min egen åkning kan ju Skurk få springa med lös, där det är tillåtet med hund

Från och med igår är jag hund- och husvakt ett par dagar framöver. Hundarna ska ju ut oavsett hur man mår, så efter några tabletter och glas vatten begav vi oss ut på en supertrevlig promenad igår med Anna och Bonus. Tack för det! Dock höll Indra på att ta livet av både mig och sig själv.. Just när jag börjat ropa in Skurk, och ska koppla hundarna innan vägen, så drar hon efter ett ensamt rådjur och de for båda två iväg med ljusets hastighet – över gärdet, mot vägen, där det kom en bil… TUR att hon stannade, och TUR att hon hade reflexer, säger jag bara.. Fy fan! Indra, Indra.. älskade, våghalsiga terrier…..

Nu ska jag väl börja plugga lite Grönt kort. Till veckan ska jag ta det! Grönt kort för dragtävlingar alltså. Jag är taggad! Nu hoppas vi bara att Skurk kan få tävla i framtiden!

(Eller så tar jag och tränar några moment med hundarna istället, hmmm..)

Bilder från idag och igår kväll (plus skidbilden igen, som jag inte vet hur jag får bort..) Såhär mysigt har vi det :

Detta bildspel kräver JavaScript.