Anmälda till ytterligare en kurs!

Höhö, jag är på gång!

Den 10 mars kommer Tobias Gustavsson till Hammarö BK och föreläser på temat ”Spårhunden och lukterna”. Och nu är vi anmälda!

Och fler saker är på gång! Föreläsning för Maria Brandel som jag anordnar här i Karlskoga går av stapeln den 29 februari. (Om bara 19 personer till kan anmäla sig så att det går runt…)

Sen har vi tävlingslydnadshelgen hos Klickerklok i mars!

Och dessutom funderar jag på att anmäla mig till Maria Brandels endagsclinics på temana grundträning och tävlingsträning.

Spännande! Här ska utveckling ske minsann!

Strömsholm nr 1

Det blev en lång kväll på Strömsholm! Åkte från Karlskoga efter lunch, och var hemma runt kl 22 på kvällen. Det tar tid ibland! Jättesnällt att mamma och pojkvän var med som stöd till oss där, tack!

Om jag ska sammanfatta mig lite, så röntgade vi om Skurk, då bilderna från Karlskoga inte var tillräckligt bra. Sedan klämde och kände och sträckte vår ortoped på honom, och vi gick därefter igenom bilderna tillsammans.

Han har (som vi visste) pålagringar och bryggor på ryggraden, och ovanligt mycket för att vara så ung. Han är stel i ländryggen framförallt, och kan inte sträcka ut ordentligt. Innan vi går vidare eller påbörjar eventuell behandling, så ville de göra en magnetundersökning, för att kunna bli klokare och veta vad man kan utesluta. Det är som sagt konstigt att en så pass ung hund har så mycket pålagringar, så de ville gå vidare med saken och se om man kan hitta någon ytterligare/annan orsak till spondylosen/artrosen.

Så på fredag far vi dit och gör magnetundersökningen! Ska lämna honom på djursjukhuset kl 07.20, och sen köra tillbaka till skolan i Karlskoga. Haha hur tokigt som helst! När ska vi gå upp egentligen? Ska hinna hämta hem honom också.. Tur att jag har en snäll pojkvän som ställer upp och kör dessa 50 mil!

Är ruskigt glad att jag har den bästa försäkringen, kan jag säga.. Tackar mamma för det!

Verkar bli lydnadsträning på klubben med Anna igen, på onsdag! Tjohoo!

Nej, nu ska jag joina min fina lila grå. Världens bästa grå, som ligger och sover så gott efter en tuff dag på djursjukhuset. Fortfarande lite slö efter narkosen

Natti natti!

Världens bästa söndag!

 

Åååh jag är så lycklig! Vilken underbar dag! Lydnaden gick bra! (Trots snygg löptik närvarande!) Har blivit kommenderad både med och utan hund Torrgåendet är något som behöver slipas på, hihi…

Har spårat också, och där har jag insett att jag måste lära mig läsa min hund och veta när han letar spår och när han är på spåret! När man spårar själv vet man ju när hunden gör rätt eller fel, och då lägger i alla fall inte jag ner ögon på att se hur han reagerar i detalj, omedvetet alltså. Han älskar ju att spåra, så jag borde göra det mer.. Det säger jag varje gång jag har spårat..

Jag är sugen på att skaffa en till hund också.. men än så länge är det bara drömmar, hihi, och så får det väl vara… Måste få en mer stabil livssituation först, med boende och jobb. Och så borde kanske Skurk få komma nånstans först, få en titel åtminstone. Och så har jag en icke hundintresserad pojkvän som ska gå med på det hela också.. Och så vill jag lära mig mer om rasen först. Eller, raserna.. för Anna har ju fått mig att tänka på fler raser nu …

Men! Skriva loggbok nu!

Strömsholm imorgon! Håll tummarna för oss!

Allt jag behöver..

Ibland känner man bara att man inte passar in. Vissa känner det ofta, vissa känner det mer sällan. Och vissa kanske inte känner det alls?

Jag känner det ofta.

Känner att jag inte passar i sammanhanget, känner att jag sticker ut. Känner att jag är i fel miljö. Och människor runt mig är min motsats på många sätt, och prioriterar helt andra saker. Känner mig bara fel i sociala sammanhang, och jag känner mig minst tio år äldre än andra jämngamla ibland.

Vem sjutton bryr sig om hundträning, skogen, träning, fjälläventyr och mysiga hemmakvällar, mer än jag alltså! Det är jag i ett nötskal och just nu känner jag att jag inte riktigt får utlopp för det. Funderar allvarligt på att flytta norrut.. Men just nu tackar jag gudarna att jag har mina föräldrar här i stan, som har liknande intressen, för annars hade jag nog gått i ide..

Liten svacka just nu tror jag. Noll motivation för exakt allting (framtiden, yrke, bostad, praktik, examensarbete..), utom möjligtvis för hundträningen då.

Satt och pysslade ihop denna igår kväll. Blev rätt nöjd, förutom att jag ångrade mig att jag satte hjärtat framför texten. Hade kanske varit snyggare om den låg bakom texten istället? Äsch, skitsamma! Budskapet går fram!

 

Skogen blev det!

Idag var det både ridhusträning i Karlskoga, samt spår-/lydnadsträning i Rönneshytta, men då jag inte har körkort och heller inte hade skjuts så fick det bli annat istället. Längtar verkligen till den dagen jag har råd att ta körkortet! Får bli när jag börjar få lön!

Tänkte ta en tur till torget för att störningsträna lite istället, men även denna planen sprack då vi fick frågan om vi ville med ut i skogen (Stan stänger kl 15.00 på lördagar och då är det folktomt) Bestämde samtidigt att jag och Anna ska bege oss ut till bruks för att träna med hundarna imorgon. Blir kul! Kan ju träna både inne och ute där nu Är sugen på att lägga nåt kort spår då också.

Här kommer två kort!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Utveckling som avtog..

Bara för att jag inte skrivit på ett par dagar.. Så kommer här två inlägg nästan på raken!

Fick detta kort, som Gudrun fotat under belöningskursen hos Carro på Hundid. Snart blir det kurs igen! Första helgen i mars ska vi ju till Klickerklok på tävlingslydnadskurs! Jag behöver det verkligen! Känns som att utvecklingen avtog nånstans där då studenten från Hundsport togs..

 

Promenad och träning med alla tre

Inte lika regelbunden uppdatering nu de senaste dagarna

Har blivit flera promenader med mamma och hundarna, vilket är en fröjd för alla inblandade. Tog en träningsstund igår och tränade alla tre fyrbenta. Skojigt! Det är inte så ofta jag tränar Nickie eller Indra annars.

Idag fick jag ledigt (hemstudier), woho! Så jag tog ut alla tre vovvarna på lunchen. Och Tobbe följde med, kors i taket! Märks inte ett dugg att Skurk skulle ha spondylos..

Fått tid hos Strömsholm!

På måndag nästa vecka klockan 16:30 ska vi till deras bästa ortoped!

 

http://www.zazzle.se/

Gråtattacker blev skogspromenad

Dagen började väl i princip med att pappa hörde av sig på Viber och frågade om jag skulle med ut och gå i Villingsberg. ”Nja, jag vet ju inte för Skurk”, fick jag svara.

Efter att sedan ha pratat med mamma i telefonen och resonerat så bestämde vi oss för att jag skulle ta de där korta koppelpromenaderna i skritt istället, tills att vi varit på Strömsholm och fått nya restriktioner.

När jag la på luren började tårarna rinna, mer och mer. Jag tror inte att man förstår om man inte själv är där (eller om man inte är känslig som mig), men det var hemskt. Hemskt att behöva tacka nej för att vi ska göra annat – Som att gå en kort promenad i koppel i skrittempo…

Jag tänkte på hur Skurk hade varit igår. Trots ridhusträningen när vi tränade lydnad, så gick han fram och tillbaka och sökte kontakt med mig och ville få igång mig. Det var EN dag. Hur skulle han inte bli efter flera dagar med enbart dessa koppelpromenader?

Nej. Storgråtandes ringde jag upp mamma och pappa igen och frågade om de hade åkt än. Som tur var hade de inte det. Vi följde med.

Mitt resonemang? Visst, jag kan tänka på vad jag gör med Skurk, men jag vill inte ta ifrån honom hans livsglädje och livskvalitet. Kanske har vi tur på Strömsholm och får nya råd. Hur som helst kan jag vänta dagarna som går dit innan jag gör något.

Och det var SÅ värt det. Vi började promenaden med att skritta i selen, och ibland manade jag på honom så att han fick dra och jag höll emot. Då blev det lite dragträning i skritt, inga problem! Det funkade jättebra. Efter ett tag, när han var uppvärmd, släppte jag honom och han fick gå lös resten av promenaden.

Han fick springa med Indra och Nickie och som vanligt bara flyyyygde han fram i terrängen och sprang efter pinnar som han fick leta upp. Faktiskt är det bra träning att gå och bära pinnar, så det passar ju verkligen Skurk Det är en sån fröjd att se honom så, för han är verkligen lycklig. Det är Skurk i ett nötskal.

I slutet av promenaden kopplade jag på honom igen, och så skrittade vi och varvade ner sista biten. Hela tiden hade han på sig sitt täcke.

När han skulle in i bilen igen blev han lyft.

Det är ändå så små saker det här, men man tänker ju till lite. Såna här saker har jag ju inga problem med att göra i framtiden. Vi är lyckliga båda två över den här lösningen. Hoppas att det kan funka såhär.

Nu väntar vi bara på Strömsholms tid, så får vi se vad de säger…

Samtal från Strömsholm

Fick nyss ett telefonsamtal från Lotta som jobbar på rehabet på Strömsholm. Hon är mamma till Rikard som gick i samma klass som mig på Hundsportgymnasiet. Båda två har hjälpt mig i mina frågor och undringar kring Skurks spondylos, och nu har jag blivit ännu klokare på vad det handlar om och vad jag borde göra. TUSEN, TUSEN TACK!!

Om jag verkligen vill satsa på att hålla honom fräsch, så är det bara att börja om på noll. Korta skrittpromenader i koppel, inget röj med andra hundar, hålla på med fysträning av olika slag.. Suck, det kändes jobbigt att höra. Även om jag vet att han har spondylos så har jag på senast tiden förträngt det lite, och låtit honom vara den glada hunden han är, låtit honom göra som han vill. (Inte belastat honom mer än han själv väljer att göra såklart) Veterinären som vi var till här i stan, när vi fick diagnosen, sa ju att det inte fanns något att göra.

Men idag fick jag en tankeställare. Det finns saker att göra. Vill bara inte att hans liv ska tas ifrån honom. Han är ju en sån livsglad hund, så glad, så lycklig.. som bara älskar att fara fram i skogen och flyga fram och busa med terrierflickorna.. Jobbigt var det som sagt.

Och draget förläggs på is. Kanske, om jag, efter att jag startat på noll igen, byggt upp honom riktigt bra och så, då kanske vi kan dra i framtiden. Men inte nu. Tragiskt

På måndag ringer Strömsholm upp och då bokar jag en tid där. Jag kommer att bli väldigt fattig, och kanske har jag inte råd med kurserna jag skulle gått.. Men det är värt det. Jag måste få veta om jag kan göra något, och jag måste få veta bakgrunden till spondylosen, och inte minst, om det är något mer. Han är tre år  och har haft diagnosen länge, trots att vi i mitt tycke inte har belastat honom särskilt hårt. Det är liksom inte normalt.